ISAK & AMANDA

när jag säger att jag försvinner in i min egna lilla värld som jag gjort idag så gör jag verkligen det, tar det liksom heela vägen. det är bara jag där, i mitt rum som då brukar vara nystädat bara för att det på något sätt ger mig inre frid, eller så är det bara en tvångstanke. jag sätter på musik, ibland högt, ibland lågt beroende på hur jag känner mig. ibland med bring me the horizon, ibland med all time low beroende på min sinnesstämning. idag har hayley williams från paramore fått fylla mina öron, gud välsinge hennes röst! och med detta + tända ljus och nybryggt kaffe och en fridfullt sovande katt i armarna slår jag mig sedan ner i min slitna skinnfotölj och ritar, ohja jag ritar igen! vet inte hur längesen det var men jag gör det och det känns bra, förjävla bra rent ut sagt!
mitt rum, min fristad.
så jag mår nu vill jag alltid må
idag mår jag bra, förjävla bra.

Ja, just nu känner jag att jag lägger ner bloggen för en tid framöver. mitt liv är typ på botten just nu. usch allt känns så himla svårt. eller något. känner att jag behöver lite amanda-tid. typ. eller något. både i skolan och allmänt. eller något. och eftersom att bloggen är så kass ändå så skiter jag i den. buhuhuu.
ni lär få veta när jag börjar blogga igen. Keep in touch babes!

 

 

 

Alltså denna lördag, fyfan jag kommer aldrig glömma den! eller de lilla jag minns iallafall.. hehe
gårdagen började med hockey, såklart. chips och cola tillsammans med två skrikande idioter i en soffa, en djurgårdare och en hv 71are, heelt jävla galet, att ingen dog är ett under!  självklart nog så gick ju guldet hem till Jönköping och detta innebar segerfeest!  hm ja, sen gick ju allt som det gick, vissa saker minns man mer än andra, haha. kan tyvärr inte förklara allt men kan säga så mycket som att jag och Mathilda var på samma gata i en halvtimme, varför vet vi inte eller minns men vi har bilder som tyder på att vårt cyklande inte gick som det skulle och att jag slängde mig i buskar (?) de skulle förklara alla mina blåmärken ganska bra, hela mina ben är täckta! ont överallt, revbenen, foten, huvudet you name it! förstår inte varför jag ska hålla på hela tiden när jag har druckit?
Men i vilket fall så var kvällen oslagbar och Mathilda med för den delen, detta är vår grej, detta är det vi gör bäst. puss på dig gumman, jag älskar dig.


tidigt på kvällen hemma hos Dea.

ca halv 2 på natten någonstans i norrboda området..


äsch.. orkar inte fixa bilder nu.. kommer senare!

mmm, torsdag. fredag imorgon. lördag efter de. logiskt och underbart!
idag har solen varit framme, tummen upp.
men det har blåst så mycket att jag inte är säker på att jag fortfarande har något huvud kvar! tummen ner, ner, NER!
OCH har även idag varit med om årets första humle attack, ohja. gick från stationen, njöt av solen och den orkanliknande vinden genom mitt hår och hade inte ett beskymmer i världen tills jag hörde det. bbzzzzzz... paniken blev ett faktum! jag hatar humlor och getingar, kan knappt komma på något så vidrigt och jobbigt som dom! jag börjar gå snabbare (springer i full fart och låsas att jag har bråttom till något) och ser mig om för att hitta äcklet (kollar efter bilar så jag inte blir påkörd och enhörningar så jag inte blir översprungen). sen när jag nästan är hemma, precis på uppfarten så hör jag och ser hur humlan kommer rakt emot mig och träffar mig mitt i pannan!! fick ingen skada, jag iallafall (men hoppas de aset dog..)  jag såg honom inte mer efter de iallafall pga min panik som tog över och som bara gjorde att jag sprang, sprang och sprang upp för alla 5 förbannade trappor!
ni tror säkert att jag överdriver menee.. de gör jag inte.

detta var alltså min dag. hah, rolig nu efteråt men vad ska man göra liksom? ge mig ett liv eller 2.
nu ska jag käka sen blire hockey hos Dea och myspys efter hos Mathilda, gillar!

...eller bara för att jag pluggade till fyra i morse, hoppade på plintar i skolan och är sjukt hungrig..!!

En person som riskerar sitt liv för att rädda en okänd människas liv kan med all rätt kalla sig för hjälte. Att med livet som insats kämpa för andra än våra närmaste är få av oss kan eller villiga till. Därför ser vi upp till dem som har den förmågan och viljan att göra detta och önskar att vi själva kan stå upp för vad som är rätt när det  krävs.

Det är svårt att beskriva vad som är mod. Enklare är nog och säga vad det  inte är. Jag menar, det är inte modigt att klappa ett vilt lejon, det är dum och korkat. Det är inte heller modigt att som självmordbenägen hoppa från en bro, det är en desperat önskan efter döden. Inte heller är det modigt att störta ett flygplan i en byggnad, det är sjukt.
Men vad är då mod?
Jag tror först och främst att mod  är att göra sådant man är rädd för. Är du rädd för spindlar är det mycket modigt av dig att ta i en  stor fågelspindel . Om du och andra sidan inte är ett dugg rädd, kanske rent av har en spindel hemma, så är det en helt annan sak. Då är det kanske lite kul eller spännande, men knappast modigt.
Men hur definierar man då folk som hoppar bungy jump? Är de modiga eller är de dumma? De kan dö, risken finns där. Men och andra sidan har man tagit till alla säkerhetsåtgärder för att hindra det från att hända. De flesta tycker väl ändå att det är läskigt att bara kasta sig rakt ut i luften?

För mig är en hjälte någon som har makt att förändra. Förr var det krigare, nu är det mer vanliga personer. 
Nära vänner, familj och personer som hjälper en i nöd.
Brandmän och poliser kan vara skillnaden mellan liv och död och detsamma för  psykologer och terapeuter.
Djur kan väl också vara hjältar? Det läser man ju om i tidningar. Om djur som räddar liv.
Men bara för att man andas betyder det väl inte att man lever? Man kan ju vara död på insidan. Hjärnan kan ju dö, men kroppen ändå fortsätta att leva.
Det finns folk som går omkring som zombies och nästan skriker efter hjälp. De behöver hjälp med att ta tag i och orka leva sitt liv. 
Det är här som familj och vänner kommer in. De hjälper en att hålla fast vid de värdefulla sakerna här i livet. De hjälper en att hålla fast vid ens drömmar och fångar en när man faller.
Men de kan inte göra mer än hjälpa. Det är viktigt att komma ihåg att man måste göra jobbet själv, man måste våga vara sin egen hjälte. Våga hjälpa sig själv.

Jag vill vara en hjälte. Jag vill vara en person man ser upp till, som man ber om råd och som man känner tilltro till. Jag vill vara en av dem man alltid kan lita på, som alltid finns där, har alla de rätta svaren och alltid gör sitt bästa.
Men sådan är inte jag. Ingen kan vara allt det där. Det är för mycket, helt omöjligt att uppnå. Det är ett hjälteideal, med andra ord, något man kan eftersträva men samtidigt något man aldrig kommer att lyckas med.
En hjälte är en person utan fel, en person utan brister. Det finns inte några sådana personer i verkligheten. Men betyder det att det inte finns några hjältar?

Om man tänker efter, hur många har lyckats uppnå något som förändrar världen, hur många har uppnått något  medan de var levande? De flesta brukar först hyllas efter sin död. Deras tidålder brukar inte vara redo för en sådan  förändring, utan idealet lever kvar för eftervärlden att reflektera över och förr eller senare kanske någon till och med försöker leva upp till det.
Betyder detta att man måste vara död och begraven för att kunna var hjälte? På sätt och vis kan man ju inte misslyckas som död, man är redan död, det finns inte något kvar att misslyckas med. Men och andra sidan, finns där något kvar att uppnå?

efter för mycket sömn, för lite plugg, inte tillräckligt mycket kaffe och nada lust att göra något så hamnar jag i den sitsen jag är nu. måste, behöver, borde plugga MEN vill inte, orkar inte, kan inte plugga.
just nu är jag uppe i 4 sidor anteckningar som jag inte har en aning om varför jag skrivit!? kommer inte minnas det imorgon iallafall. jag känns ibland som en sån person som nollställs varje gång hon somnar. allt jag lärt mig bara försvinner och det slutar med att jag måste gå igenom det en..gång..till!

på tal om annat, jag kan inte sluta skratta åt mig själv innan när jag vaknade efter tre timmars power-nap, jag var för det första heelt super säker på att det var skola och att jag hade försovit mig, vilket INTE är ett alternativ för mig just nu med min frånvaro. jag antar och hoppas att det var för att jag var nyvaken och trött för jag  bröt nästan  ihop och kastade iväg en kudde och bara vände mig om och somnade.. alltså wtf? ibland förstår jag verkligen inte mig själv alls.

dags att fixa mer kaffe!


nemen hallå kort håår!

en ganska händelselös dag idag måste jag säga. men det är väl de måndagar är. men trots detta har humöret varit på topp, jag har ätit glass (iiigen..) OCH testat hur mkt mina små stackars högtalare tål. ääälskar att spela hög musik och bara ha damp, fast på ett bra sätt då. typ.  i vilket fall har jag inte mer att berätta så nu blir de how i met your mother tills jag somnar med datan i knäet, underbart!
godnatt.




mmmm glass!

istället för att sova bort en hel dag eller gå runt och inbilla sig att man är sjuk så blev det att dra på spelning i Jkpg, hyggligt bra val jag gjorde där kände jag. Aim for the sunrise var väl de bandet jag mest åkte dit för, har lyssnat på deras myspace ett tag och där lät allt kanon så de känns ganska glasklart att man var tvungen att se dom nu när de är i närheten! och de var grymt bra så dom rekomenderar jag starkt. Evelyn, ett nystartat band med i stort sätt bara småsyskon till de andra mer kända Jkpg's banden Intohimo och Herbrightskies spelade också och den sångaren var otrolig. han såg ut att vara runt 12 men shit vilken röst, förstod inte hur han lyckades hålla den så bra. speciellt med tanke på att det var deras första spelning, visst lite små  tabbar här och där, bandmedlemarna såg inte riktigt ut att veta var de var ibland men de är något som försvinner med tiden. fortsätter de såhär kommer dom absolut bli något man får se i framtiden imon den musiken jag lyssnar på iallafall. Ourlastbreath, random band, har lite av dom. helt okej men hungern tog över och de blev mc donald's som vann! sista och mer kända bandet Intohimo, fina killar, bra humor och en härlig stil på scenen! från att inte vara något så har de nu de senaste 2 åren jag lyssnat på dom blivit större, mkt större! förband till Underoath liksom på deras sverigebesök, inte dåligt alls enligt mig. efter att ha sett dem nu några gånger på kort tid så gillar jag dom bara mer och mer så det är samma sak för dessa killar också, jobba på så kommer ni bli riktigt, riktigt stora! (y)

vet inte varför jag skrev detta men hade bara en jävla lust. de få bra bilder som togs kommer troligtvis ut imorgon, kommer få sitta och ta bort mer än hälften eftersom de pissiga ljuset förstörde allt!
men nu blir det glass och How I Met Your Mother i brist på trötthet. HEJS


Intohimo som förband till Underoath i Lund.

sitter i skolan. har allmänt tråkigt eftersom jag har hål (självstudie) fram till ca halv två.




TACK GODEGUD ATT DET ÄR FREDAG!

nu vill jag verkligen bara ha sommarlov, skolan och framför allt mina lärare är dumma i huvudet!  jag vet inte vad ni andra tycker men när man får ett projektarbete att jobba med, ett ganska stort sådan, bild + text + skisser så har jag alltid varit med om att man INTE får 3 DAGAR på sig att göra det! och som om inte detta vore nog så ska jag börja på stödmatte med, obligatoriskt! det är inte matten jag är arg på, jag behöver hjälp med den men VARFÖR, snälla gud varför lägga den nästan 2 timmar efter jag slutat?!? 
åhhh jag orkar inte

har iallafall tränat idag med, skönt som fan men imorgon lär jag inte kunna gå. fast det är värt det eftersom jag antagligen skulle döda någon om jag inte tröttade ut mig själv i skogen bland massa stenar och rötter..
inget bra inlägg idag heller men är lite för arg för att kunna få ur mig något som kan betraktas som ''bra''.  men skriver nog senare ikväll, eller i natt, har fortfarande inte lärt mig hur man sover. underbart. HEJS

bara för att det har varit ett underbart väder (galet mycket sol, nästan 20+, lagom vind och inte ett moln på himlen!) idag så ska jag börja med att säga att i natt sov jag 3,5 timmar! en liten förbättring tycker jag allt, och som sagt bara för att det har varit så bra väder idag (massa mycket sol och varmt, varmt, vaarmt!) så vill jag inte förstöra allt med att lägga till ett ''ENDAST 3,5 timmar'', de känns så elakt på något sätt. jag uppskattar ju solen och den extra timmen av sömn!
hm ja, men i vilket fall så är jag säker på att solen iallafall har fått mig att göra något väldigt ovanligt idag! jag har tränat och seriöst tränat nu, jag och min syster var ute och powerwalkade/joggade 9 km, 9 KM!! galet långt och galet skönt måste jag säga, ska bara försöka få detta att bli en vana nu med. 
MEN allt detta firades såklart med glass i slutändan, mums!

nu ska jag sätta mig med min svenska och engelska så de kan bli klara någon gång! samt föööörsöka som så jag är pigg imorgon till att ut och fota med vidvinkelobjektivet jag fick idag! det är bara 10 mm så det blir ingen jätteskillnad men ändå jävligt kul faktiskt (:
men som sagt läxor, HEJS!







huskvarna @night.

detta icke sovande jag har börjat med tar snart livet av mig, det är inte mänskligt sova 3 timmar per natt och klara en dag i skolan UTAN att ha ihjäl någon! eller mig själv. de dåliga humöret har inte kommit än på riktigt men det är bara en tidsfråga..  fast imorgon får jag ett vinkelobjektiv att låna av Laggis, snäll som han är. så jag får helt enkelt hålla ut tills jag fått leka och fota lite med det iallafall! lite smått pepp av någon anledning.

men nu ska jag sätta mig framför tv:n, äta mer glass och redigera bilder från en awesome dag med Pontus på åhléns taket (y).

trots en sömnlös natt så tog jag mig idag pigg till skolan, moget val om ni frågar mig. känns som att det är lika bra att jag skärper mig nu den sista tiden innan sommarlovet, det är ju ändå inte jäättelångt kvar.
efter skolan gick jag i det underbart varma vädret, ja idag dög solen för fröken amanda och jag är nästan beredd på att ta tillbaka det jag skrev igår. men bara nästan. idag har jag även tränat, eller ja iallafall rört på mig mer än vad jag brukar, vilket är framsteg till mitt så småningom nyttigare liv. fast trots detta blire glass och How I Met Your Mother nu, vääärt!


moddan.



molly.

pulsen börjar stiga
inandningarna blir kortare för varje gång och snart är det bara kippningar som förser lungorna med luft
klaustrofobin kommer smygande tillsammans med paniken som ett kvävande täcke man inte kan ta sig ur
hjärtat i bröstet försöker gång på gång få upp de hålet som sedan länge snart är läkt
tårar rinner ner för kinden och känslan av att vara ensam är större än någonsin.


ligger sömnlös och undrar ifall jag är den enda som inte kan sova i natt.

söndagar. inget fel på dem egentligen, dem blir vad man gör dem till helt enkelt, precis som allt annat. idag är sista dagen på påsklovet, synd enligt vissa men solen har ändå varit framme, man har kunnat vara ute och gå utan en stor vinterjacka! och jag kan tänka mig att det är många som kommer hem eller åker iväg idag till åre, sälen eller något annat skidställe för att njuta av ledigheten lite längre eller av att äntligen få vara hemma från all snö. hur underbart som helst. verkligen.
för vissa.
för oss andra som inte är aktiva på ett lov eller njuter till 100 av att solen är framme så var söndagen idag hemsk.
och jag tror snart att min söndagsångest snart bryter ut klassisk panikångest. jag som var helt säker på att lite glass kunde bota sånt här.. men nej, det ger bara andra problem.


har fortfarande inte vuxit ifrån att gömma mig under en filt och leka
att jag inte finns. tanken gör mig glad ibland.

sista nudelpacketet är uppätet, sista cigaretten är rökt. denna kvällen kommer bli jobbigare än vad jag trodde.
jag är trött, på allt, på folk.  ett ärligt svar eller ett svar överhuvudtaget är det verkligen för mycket begärt? 
berätta, fast nej. eller jo gör det. nej föresten. eller kanske
dum är vad jag är, riktigt jävla dum

bäst att jag går och lägger mig innan jag dödar någon. godnatt.

dålig update? ja, men det är ju lov..
när jag inte har något att göra och lovet är slut DÅ kommer jag tillbaka med bilder och mitt obegripliga snack.
nu blir det fest!
HEJS

hemma igen från alla snö, öl och skoterkörning i norrland.
jag skulle ljuga ifall jag säger att jag inte saknar det, men jag sakna att vara hemma med. utan snö.
har köpt en ny bok med, Slash's sjäälvbiografi, men den hinner jag inte läsa nu eftersom
nykokta nudlar och filmkväll hos Fillan väntar!
OCH biljetterna till Parkway Drive är beställda med.
allt på en och samma gång, bilder kommer säkert när jag har ork.
SES