ISAK & AMANDA

En person som riskerar sitt liv för att rädda en okänd människas liv kan med all rätt kalla sig för hjälte. Att med livet som insats kämpa för andra än våra närmaste är få av oss kan eller villiga till. Därför ser vi upp till dem som har den förmågan och viljan att göra detta och önskar att vi själva kan stå upp för vad som är rätt när det  krävs.

Det är svårt att beskriva vad som är mod. Enklare är nog och säga vad det  inte är. Jag menar, det är inte modigt att klappa ett vilt lejon, det är dum och korkat. Det är inte heller modigt att som självmordbenägen hoppa från en bro, det är en desperat önskan efter döden. Inte heller är det modigt att störta ett flygplan i en byggnad, det är sjukt.
Men vad är då mod?
Jag tror först och främst att mod  är att göra sådant man är rädd för. Är du rädd för spindlar är det mycket modigt av dig att ta i en  stor fågelspindel . Om du och andra sidan inte är ett dugg rädd, kanske rent av har en spindel hemma, så är det en helt annan sak. Då är det kanske lite kul eller spännande, men knappast modigt.
Men hur definierar man då folk som hoppar bungy jump? Är de modiga eller är de dumma? De kan dö, risken finns där. Men och andra sidan har man tagit till alla säkerhetsåtgärder för att hindra det från att hända. De flesta tycker väl ändå att det är läskigt att bara kasta sig rakt ut i luften?

För mig är en hjälte någon som har makt att förändra. Förr var det krigare, nu är det mer vanliga personer. 
Nära vänner, familj och personer som hjälper en i nöd.
Brandmän och poliser kan vara skillnaden mellan liv och död och detsamma för  psykologer och terapeuter.
Djur kan väl också vara hjältar? Det läser man ju om i tidningar. Om djur som räddar liv.
Men bara för att man andas betyder det väl inte att man lever? Man kan ju vara död på insidan. Hjärnan kan ju dö, men kroppen ändå fortsätta att leva.
Det finns folk som går omkring som zombies och nästan skriker efter hjälp. De behöver hjälp med att ta tag i och orka leva sitt liv. 
Det är här som familj och vänner kommer in. De hjälper en att hålla fast vid de värdefulla sakerna här i livet. De hjälper en att hålla fast vid ens drömmar och fångar en när man faller.
Men de kan inte göra mer än hjälpa. Det är viktigt att komma ihåg att man måste göra jobbet själv, man måste våga vara sin egen hjälte. Våga hjälpa sig själv.

Jag vill vara en hjälte. Jag vill vara en person man ser upp till, som man ber om råd och som man känner tilltro till. Jag vill vara en av dem man alltid kan lita på, som alltid finns där, har alla de rätta svaren och alltid gör sitt bästa.
Men sådan är inte jag. Ingen kan vara allt det där. Det är för mycket, helt omöjligt att uppnå. Det är ett hjälteideal, med andra ord, något man kan eftersträva men samtidigt något man aldrig kommer att lyckas med.
En hjälte är en person utan fel, en person utan brister. Det finns inte några sådana personer i verkligheten. Men betyder det att det inte finns några hjältar?

Om man tänker efter, hur många har lyckats uppnå något som förändrar världen, hur många har uppnått något  medan de var levande? De flesta brukar först hyllas efter sin död. Deras tidålder brukar inte vara redo för en sådan  förändring, utan idealet lever kvar för eftervärlden att reflektera över och förr eller senare kanske någon till och med försöker leva upp till det.
Betyder detta att man måste vara död och begraven för att kunna var hjälte? På sätt och vis kan man ju inte misslyckas som död, man är redan död, det finns inte något kvar att misslyckas med. Men och andra sidan, finns där något kvar att uppnå?