om det ändå kunde varit glädjetårar.
pulsen börjar stiga
inandningarna blir kortare för varje gång och snart är det bara kippningar som förser lungorna med luft
klaustrofobin kommer smygande tillsammans med paniken som ett kvävande täcke man inte kan ta sig ur
hjärtat i bröstet försöker gång på gång få upp de hålet som sedan länge snart är läkt
tårar rinner ner för kinden och känslan av att vara ensam är större än någonsin.
ligger sömnlös och undrar ifall jag är den enda som inte kan sova i natt.
inandningarna blir kortare för varje gång och snart är det bara kippningar som förser lungorna med luft
klaustrofobin kommer smygande tillsammans med paniken som ett kvävande täcke man inte kan ta sig ur
hjärtat i bröstet försöker gång på gång få upp de hålet som sedan länge snart är läkt
tårar rinner ner för kinden och känslan av att vara ensam är större än någonsin.
ligger sömnlös och undrar ifall jag är den enda som inte kan sova i natt.
Kommentarer
Trackback
