ISAK & AMANDA

amanda har en plan!

livet alltså!

min mobil lever igen, otroligt! har insett att jag nog inte ska spela fotboll med den mer i skolkorridorerna..
de 3 timmarna och 45 minuterna utan mobil var bland de värre jag varit med om. faktiskt!

är lagom trött efter gårdagen men en bra kväll var det, trots att vissa saker kanske kunde varit annolunda. men tack Dea och alla andra för en sjukt bra kväll och tack jenni för en undebar morgon men rostande mackor och massa prat, du är en fin människa, glöm inte de.

sen har jag just nu slut på tårar och godis så jag slänger nu matteboken i väggen och taggar istället Underoath + Intohimo på måndag med Emma. känner att jag behöver det just nu..

och mamma har TROLIGTVIS fixat jobb åt mig, sweet!  b young i jkpg, kan bli ett äventyr om jag nu skulle få det.



men nu ska jag baka kakor med en lyckligt hemkommen mamma (hon har varit och kollat på hv-timrå idag).  jag älskar livet, och livet.. ja gillar mig med ibland faktiskt! :)

känner att jag va lite väl emo i sista inlägget..
MEN ska sluta med det nu och dra till Nässjö om några minuter och ha kul!
och förhoppningsvis hitta någon med cigg, jag dör annars.


jägerkvällen alltså, legendarisk!

och nu när jag är hemma gick all luft ur mig..
mitt liv och vädret har hand i hand gått in i en oändlig gråskala.


glöm ljuset i tunneln. tunneln har rasat, vi hann inte ut.
ingen bryr sig om vi kommer ut, ingen brydde sig om vi kom in.
men vi överlever, det är så det är, vi har lärt oss.
vi vinner. vi ska krossa allt. vi ska krossa er.

ni kommer inte undan. vi ska bryta oss ut ur burarna ni byggde runt oss.

och:
NÄR STADEN LIGGER TOM INSER DU ATT DET ÄR SÅ DITT LIV SER UT
OCH ALLTING ÄR SOM FÖRUT




känns som att jag borde sova, eller åtminstonde göra ett tappert försök.

sms som får min värld att snurra lite snabbare, ord som får mig att byta sida, meningar som bygger upp mig bit för bit. slutsatsen som slår mig i bitar igen. nu ligger jag utspridd över hela golvet.

en lögn, två lögner, flera lögner, jag. tyst och stilla, i mitt huvud slåss kreativiteten om att ta sig ut. men ingen lyckas, ingen kommer ut. undrar vad som blir min sista tanke innan jag somnar? drar täcket över huvudet och blundar.

godnatt

nu har äntligen min magvärk och ångest släppt, tack och lov. har först nu insett att jag har ett solklart ig på fysikprovet jag gjorde idag. hatar mig själv, hatar känslan av att sitta med ett prov utan att förstå vad det handlar om. jag som skulle släppa de där kraven och nöja mig med ett g i det jag tycker är svårt. tss, nu är det kört.. kan ju säga att jag var först ut ur klassrummet och att tårarna var nära!
FAST, jag fick tillbaka min svenska recension idag (nöjd med resultatet är väl bäst att tillägga!)och det var faktiskt ett litet plåster på ett mycket snabbt växande sår.

nu ska jag göra mer kaffe och äta mig tjock på mammas hembakta kakor. dom är underbara!

har insett efter ca 3-3,5 timmars seriöst pluggande att jag verkligen inte kan något, och kommer inte kunna något heller tills imorgon, vad är detta!?
jag har verkligen försökt men jag får helt enkelt inte in allt i huvudet, det är omöjligt.. sen börjar allt kaffe gå ur mig så knappt jag kan hålla ögonen öppna längre.
men kan konstatera två saker iallafall!:
1. det spelar ingen roll ifall du slänger boken under sängen eller gömmer den under kudden, du kommer ändå få göra provet förr eller senare, + att du måste krypa under och hämta den igen, vilket för min del innebär att man kommer in i en helt ny värld. ja, jag har en alldeles egen värld under min säng.  hur galet är int de (!?)
2. du blir inte smartare av att slänga boken i väggen, och där för min del gör jag det stackars livet lite värre för mina redan så utsatta grannar. sen kan jag tillägga att det inte heller hjälper att ''slå in det i huvudet'', bokstavligen, det gör bara ont och man ser rätt galen ut efter ett tag.. (personliga erfarenheter)

trodde aldrig att en hyggligt normalbegåvad person utan funktionshinder kunde vara dålig på badminton
men jag hade fel.

planer för kvällen:
-baka
-läsa
-gråta pga noll förståelse för det jag nyss läst
-läsa mer
-lägga mig i fosterställning i badkaret och hoppas att jag blir jättesjuk och slipper skolan
-inse att jag glömt kakan i ungen och får slänga den
-gråta pga förlorad tröstätar-kaka
-gråta pga förbannad-fitt-fysik
-dö pga uttorkning..


HEJS.

har precis insett att inte ens How I Met Your Mother kan rädda mig just nu.
fysikprov på torsdag och matteprov på fredag.
vad har jag gjort för att förtjäna detta nu då?

synd att man alltid ska skjuta upp allting till absolut sista stund, ska nog börja funderar på att byta studieteknik.
har ingen fantasi alls för att sätt mig och skriv just nu, vill bara kolla på one tree hill och sova.
palla vara mig..

fina härliga underbara sol, lämna mig inte!
omslut mig med din värme och ditt skydd, jag behöver dig just nu.

jag har drömt om en och samma person tre nätter i rad nu men jag
antar att de är de närmsta jag kommer få komma dig.
lika snabbt som solen går upp, bleknar du bort varje morgon i mina drömmar,
lämna mig inte
omslut mig med din värme och ditt skydd
för mörkret att försvinna
låt de inte ta mig
jag behöver dig just nu
mot min egen vilja.

pirrandet som innan bara hållt till i magen börjar nu sprida sig ut i kroppen och fylla varje cell inom mig.
förväntningarna stiger i takt med att fler människor tränger sig fram mot scenen
volymen stiger, värmen stiger
det känns som att alla i rummet sakta börjar smälta ihop till en enda person
musikens höga volym blir snart uthärdig och snart kommer det vi alla väntat på
den totala nollställningen
känslan av lätthet och en känslomässig kollaps när bandet går på scenen är underbar
det känns som att man går i tusen bitar men lagas igen på en halv sekund
som att man blir doppad i iskallt vatten men direkt efter dyker i det varma
en rubbning som får en att inte veta ifall det är tårar eller skratt man vill få fram
men med lycka som grund reser sig ett alltid ett skrik ut från lungorna och släpper allt fritt
den totala nollställningen
vem behöver droger egentligen?



''music is the strongest form of magic.''
- marilyn manson.

har landat hemma nu efter några underbara dagar i stockholm!
allt, eller de mesta har varit kalas och 30 seconds to mars var rena orgasmen för mina öron.
MEN skriver mer om detta senare, nu ska jag måla!

jaha, då har man duschat, packat och druckit kaffe.. nu då?
fattar inte riktigt vad jag tänkte på igår, eller rättare sagt i morse kl. 05.14 när jag ställde klockan på 08.00. jag borde känna mig själv bättre än de, allt jag gör går snabbt! jag äter snabbt, duschar snabbt, går snabbt! varför ska jag då upp så jävla tidigt? typiskt mig, självplågeri så det bara skriker om de..
menmen, ska verkligen inte klaga nu, det är bara 1 timme kvar sen går tåget mot huskvarna och sedan vidare mot estocolmo! S.W.E.E.T

måste bara berätta att jag innan var med om något som enligt mig kan kvalifiseras till något av det värsta, eller mer jobbigaste man kan vara med om på en morgon. alltså när det inträffar, hela världen går i slow-motion och man vill bara skrika och försöka rädda situationen, slänga sig handlöst, men som alla vet är det meningslöst. alla har varit med om det, jag pratar såklart om när man tappar frukost mackan på golvet, UPP O NER! seriöst, jag kan knappt komma på något värre, de enda som skulle kunna konkurrera är isåfall när man tappar glassen precis när man köpt den.. tårarna stiger när jag tänker på det och man tycker eller jag iallafall att en liten bit inom en dog.
men trots detta vill jag hedra er som går igenom detta och överlever, ni som reser er upp och kan gå vidare i livet och lämna denna förlust bakom er. jag är fortfarande i gråt och sorg fasen men jag ska klara de!
ni ger mig hopp!
ville bara dela med mig om detta, det är viktigt att prata ut om de.

ne nu ska jag kolla igenom min packning o se hur mycket jag glömt!
hörs om några dagar,  finns på mobilen fuckers.

dålig uppdatering, jag vet. men till skillnad från andra kan jag leva med detta.

jag har tydligen varit så överpepp idag och alla andra dagar så jag glömt att packa! typiskt mig.. men bra som jag är så fixar jag en sista minuten packning, men som alltid när det kommer till mig innebär de att jag kommer glömma hälften hemma. men det hör inte hit. som tur är har emma biljetten så där är den största och värsta missen räddad!

känns ganska lockande att sova nu faktiskt bara för att morgondagen ska komma snabbare men ska först se några How I Met Your Mother avsnitt, me love denna underbara serie, true story!
om jag inte skriver något dumt senare ikväll så hörs vi på fredag. eller lördag. eller nästa vecka om det skulle vara så. förhoppningsvis aldrig igen, hoppet om att finna ett liv kommer aldrig lämna mig..

böhböhböh
dags att packa vidare med enter shikari som sällskap!
SES.

ja, och igår var det 18 års fest, roligaste kvällen på länge faktist!
kul att få vara med Sara och syster mer och också få träffa folk man inte sett på flera år, riktigt lyckad kväll. + att jag är kungen på dansgolvet, mina buggsteg är inte att leka med! när jag är onykter..

annars räknar jag bara minuter tills jag ska få åka härifrån. tack och lov, jag orkar inte med er. ser verkligen fram emot några dagar med det jag gillar mest med bra folk och en bit bort från detta, ja vad det är vet jag inte, men det är inget bra just nu iallafall..
sen måste jag bara tillägga att pappa är mannen i mitt liv, aldrig kommer jag kunna älska någon så som jag älskar honom. tack för att du finns.


(y)

idag blev inget som det var tänkt, trött och opepp på allt. vill just nu bara ha chips och en bra film!

en tår rinner ner för mina frusna kinder och möter snabbt ett växande leende för att sedan kyssa den iskalla marken under mig för första och sista gången
fjärilarna i magen har vaknat till liv och börjar sakta sprida sig i kroppen med värme
världen runt mig är suddig men känslan av växande lycka är glasklar
leendet går över till skratt och fjärilarna är nu okontrollerbara
känslan att bindas av något obeskrivligt är underbar, låt mig lindas runt dess finger
orden som sakta smeker mitt hjärta får det att rusa igen och jag inser nu att
du är värd att dö för.