i could say i'm sorry, but i'm not.
och nu när jag är hemma gick all luft ur mig..
mitt liv och vädret har hand i hand gått in i en oändlig gråskala.
glöm ljuset i tunneln. tunneln har rasat, vi hann inte ut.
ingen bryr sig om vi kommer ut, ingen brydde sig om vi kom in.
men vi överlever, det är så det är, vi har lärt oss.
vi vinner. vi ska krossa allt. vi ska krossa er.
ni kommer inte undan. vi ska bryta oss ut ur burarna ni byggde runt oss.
och:
NÄR STADEN LIGGER TOM INSER DU ATT DET ÄR SÅ DITT LIV SER UT
OCH ALLTING ÄR SOM FÖRUT
känns som att jag borde sova, eller åtminstonde göra ett tappert försök.
Kommentarer
Trackback
