ISAK & AMANDA

gårdagen som jag trodde skulle flyta på bra å smärtfritt visade sig gå rakt upp på första platsen över dagar jag inte borde vaknat upp till.

 

dagen började ganska så bra, trots allt, med planer å förväntningar över vad jag skulle få gjort denna dag MEN så fort jag går utanför dörren så ballar allting ur. det börjar med att min buss inte kommer å att jag, med världens bästa morgonhumör, vägrar tro att jag missat bussen som kvinnan ifrån JLT i telefonen försiktigt försöker lägga fram för mig.  jag vägrar lyssna så jag får gå i rask takt ner till esplanaden.

väl på jobbet, svettig å stressad möts jag av lugn, en

å annan kaffe beställs men inget mer. rastlös som jag blir så bestämmer jag mig för att skrämma lite fåglar på uteserveringen. enklare sagt än gjort. dessa fåglar är helt hjärndöda! dom flyttar sig inte för någon vilket resulterar i att jag trampar på en duva. brickan i min hand flög nog högre än vad den fågeln någonsin kommer göra igen.

i chock å med en publik av fikande människor står jag som ett fån å försöker se ifall jag precis har släckt ett liv eller ifall fågelfanskapet lever. aset lever å hoppar snabbt iväg, precis som jag. för att få något annat att tänka på så övar jag tillsammans med chefen på att göra latte å cappuccino, vilket går kalas. men när det sen kommer en kund å vill ha just en simpel jävla latte så tar det mig tre försök innan jag faktiskt kan tillåta mig själv att ta betalt för den.

``eh, jag skulle ha takeaway´´ klart du skulle, din satmara. säg det då.

 

slutar jobbet. bussen går ännu en gång inte ifrån de stället de borde. jag är kissnödig. jag får gå hem ifrån esplanaden. jag är väldigt kissnödig. kommer hem. hittar inte nycklarna. inser att nycklarna är inne, i bokhyllan i hallen. jag vill dö eller döda någon sen få kissa.

 

jag har tidigare gjort inbrott i min lägenhet, även grannens men de var för att jag låste inne nycklarna när jag skulle vakta hennes katt. i vilket fall så var det bara att gå ner i källaren å rota fram verktyg som kan haspa upp ett fönster. jag borde verkligen tacka min hyresvärd för att han låter väldigt riktigt bra inbrottsverktyg ligga framme i min olåsta källare.

fortfarande kissnödig står jag på tå å balanserar på min cykelsadel när jag hör någon ropa:

- ``på min tid använde man dörrar för att komma in hos någon!´´

förvånad å en aningen träffad av kommentaren vänder jag mig om i ser en äldre par sitta på en balkong i huset ovanför mitt. jag ropar tillbaka att jag bor i lägenheten jag försöker bryta mig in i.

paret skrattar å vänder sina stolar åt mitt håll. great, ännu en publik.

mina inbrottskills har blivit bättre å jag är nära på att få av haspen när min mammas katt bailys hoppas upp i fönstret å leker leken `slå ner haspen igen´. skitkatt.

 

efter ett tags lirkande får jag äntligen upp fönstret å kan smidigt som en ninja hoppa in!

mi casa. hemma. min fristad! äntligen

de börjar regna ute, jag springer ut för att hämta min jacka å väska å slår igen dörren.

 

 

 

ja, ibland önskar man att man kunde få slå ihjäl sig själv.