tjugoåttonde april.

vet du vad det är som går och går,
lika säkert som hjärtat slår?
vet du vad det är som går och går,
döljer och läker alla sår?
tiden talar inte för nån,
tiden bryr sig inte om nån.
den är olidlig och tyst,
stöddig, tiden vet att den vinner till sist.


killen som gör min lördagskväll framför tre stora inlämningar lite mindre ensam.
ååh, så fin han är!









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0