fjortonde maj, fortfarande.
de är ju självklart att man ska hitta en våg såhär innan man ska äta ihjäl sig och inser att man verkligen inte borde äta tills man spricker. sååå jävla typiskt. satan!
va bara tyvungen att dela med mig av min just nu enorma besvikelse på vågen och på mig själv.
nu ska jag göra en enorm sallad, hejdå!
Kommentarer
Trackback
