downfall.
efter att ha varit ute och gått i över en timme i hopp om att komma på vad jag egentligen gör så kom jag bara fram till en sak: att det är höst ute.
gula löv som faller till den nu kalla och blöta marken med hjälp av en frostig vind.
mina kinder var rosiga när jag kom in för att sätta på en kopp kaffe, känns som att det är dags att laga dragkedjan på min höstjacka och hitta den tjocka halsduken. ett par vantar med om jag ändå är igång?
känns som att jag borde komma på vad jag vill snart. väldigt snart.
jag orkar inte undra längre, jag vill kunna säga att jag har avslutade kapitel i mitt liv med.
kunna gå vidare, låta det gamla förbli gammalt och lämna det bakom mig för att kunna börja om på ny kula liksom.
kanske ska ta och gå ut igen och hitta det?
eller bara be hösten gömma undan mig för ett tag..
Kommentarer
Trackback
