ISAK & AMANDA

idag har jag varit rastlös, obotligt rastlös. jag har suttit och målat av en dröm jag hade i natt. så rastlös till och med.

drömmen var den kortaste och knäppaste på länge och då skojjar jag INTE, har suttit och skrattat åt den hela dagen i stort sätt!
jag var på en stor äng, en såndär som man inte kan se slutet på vart man än kollar, himlen var mörk och gräset var kallt och blöt, de liksom fastnade på benen när man gick i det. jag var iförd en vit klänning och gick där barfot, under ett beskymmer i världen, det var tydligen inget fel att vara där mitt ute i ingenstans för min del. SEN från ingenstans står det en dalahäst framför mig! jag vet.. men i normal ponnystorlek och betade. jag gick fram till den och klappade den och den va i trä. som en riktig dalahäst.
sen vaknade jag.

några frågetecken jag inte förstår i denna dröm.
1. varför har jag klänning? jag går aldrig i klänning.
2. varför går jag barfota på en oändligt stor äng i oväder? jag hatar att gå barfota och är uppväxt med att inte vara på ängar när det är oväder. (tror alltid, med min tur, att jag ska bli träffad av blixten eller hämtad av aliens, seriöst)
3. varför en dalahäst i trä och ponnyformat? jag har inte haft något förhållande med en dalahäst sen jag bröt nyckelbenet och fick vara hemma från en dalaresa med familjen. ohnej vad synd om mig..

alltså jag vet inte. men döm mig inte!





det jag åstakommit idag. kreativa amanda.