believers never die.

oväntat slut på denna söndagen.

mamma ringer:
- amanda, vi ska till akuten!
första tanken: mamma är död!
ehh, fel. 1, mamma ringde. 2, mamma ringde och levde.
- jaha, eller vadå, vad har hänt?
andra tanken: åhnej, någon som vi känner har blivit upp-plogad i en snödriva och håller på att frysa ihjäl för att han/hon inte kommer loss och den kalla, hemska istiden är påväg med stormsteg mot oss!
hmm, fel igen..
- du! du ska in dit och kolla nacken och huvudet.
- ehm, jaha.
klick.
gråten i halsen, en klump i magen.
tredje tanken: jag kommer dö

dramaqueen, herregud det är ju så man skäms över sig själv..
men det var inget farligt med huvudet eller nacken, enligt mig. lite för spänd och stel men fick ett par
fina, lugnande tabletter som skulle hjälpa mig överleva detta. sweet!
men tack mamma som skrämmer livet ur mig (y)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0